Just nu, eller just nu. I flera veckor har jag gått runt med en obeskrivlig känsla av hat. Jag har inte velat umgås jag har inte velat göra något. Jag vill bara bli av med det där otäcka i min kropp så att jag kan fokusera på annat. För det har kommit tillbaka, allt som blev bra för ett litet tag sedan har kommit tillbaka. Nästan värre nu än förr, jag blir så förvirrad, en endaste stor gröt i mitt huvud om hur jag ska göra för att nå bästa resultat på snabbaste tid. Jag kommer ändå aldrig nå bästa resultat, inte om jag ska ta mig ur skiten. Och det handlar inte om att nå resultatet bli frisk utan helt tvärtom, det här äter upp mig. Har anmält mig till att börja i en grupp där man äter middag tillsammans. Jag menar vad är det? Varför har det gått så långt att jag måste vara med i en grupp med sjuksköterskor och psykologer som ska lägga upp mat på min tallrik så att jag lär mig hur en ordentlig portion ser ut... Var gick det fel och varför blir det aldrig bättre? Jag är less nu, jag vill kunna ställa mig framför en spegel utan att gråta, utan att dra och slita i min hud utan att dra in magen och älta, jag ska bli jag ska bli jag ska bli bättre på att träna och bättre på att äta mindre. Jag lovar, jag ska, nästa vecka, jag lovar jag ska. Paniken är inte klok, varför gråter man över hur man blev? varför kan jag inte tänka som alla säger att jag ska tänka? De säger ju att man kan bli frisk, man kan bli hel. De säger även att man har ned och uppgångar, jag antar att jag är i min nedgång nu. Att bryta ett mönster och att bryta en rutin är svårt.

Aja skitsamma, förlåt att jag nämner mina problem, men jag tror ändå att folk slutade läsa den här bloggen för längesedan, sen tror jag nog att alla som läser den redan vet. Så det spelar nog ingen roll, men det är nog ingen som vet hur det egentligen känns.

Plugget går bra och jag har fått min praktikplats vilket blir östra gymnasiet på livsmedelsprogrammet, det ska bli intressant och roligt.

Nu ska jag försöka ta mitt dumma tråkiga humör och gå ut på promenad, egentligen skulle jag ha läst två kompendium livsmedelskemi. Men eftersom jag fick lov att sova när jag inte somnade förens tre i natt så har jag inte börjat än. Jag får ta det sen.

Hejdå

Det här med distans äter upp mig, händer inget snart så vet jag inte var jag ska ta vägen.

Den här dagen började då med att jag sov till halv elva, fick sedan ett sms av min polare Gabbe att hennes farfar hade gått bort under natten och hade ingen lust att plugga idag. Jag förstår henne helt och insåg att jag har ytterligare en dag utan plugg, det är svårt att göra allt ensam eftersom det handlar om kemi och jag är kass på kemi, behöver någon som är lite smartare än mig. Dock så har vi inte ens fått häftet med grundläggande kemi så det är svårt att göra något ändå.

Freddan ska klippa sig hos Petra idag, så jag hade väl tänkt att gå ner på stan snart, försöka se om Becca vill komma ner för att ta en fika med mig, sen som sagt kolla in Gina om mina framtida köp finns där eller inte. Jag vill göra av med pengar, det vill jag alltid när jag inte har något att göra. Gissa om jag längtar tills vi studenter får in 12000 nu i januari!! (ja, jag är en såndär som tar 100 % lån) Nej, jag ska vara duktig och lägga undan 4000 så att jag ska ha en chans att åka till Sälen i mars. Men lite kläder kan man väl köpa för det.

Jag vill också ha en modeblogg och tjäna pengar på den så att jag kan ha råd med att köpa allt jag vill ha och visa det på bloggen och sedan få ännu mer pengar. Synd att man inte är så bra.

Äh. Ha begär:






Jaha. Tack för mig.

Lars Winnerbäck - Tvivel

Jag hatar min kropp.
Den är tjock den är fet och den är ful.
Men det värsta av allt är att den aldrig är hel, den går sönder jämt. Är det inte ett knä är det ryggen är det inte magen så är det axeln är det inte axeln så är det något annat. Det är alltid något!

Jag har inget att göra på dagarna känns det som, distans suger och jag har inget vettigt att kliva upp till på morgonen. Idag skulle jag iaf träna vilket jag hade planerat in, allt gick som smort jag var väldigt grym med tanke på mördarpasset jag körde igår.

PANG det bara small till i ryggen när jag gjorde en ryggövning, jag kände igen smärtan och insåg direkt att jag fick ryggskott nr 2. Kröp hem från iksu (tur att det inte är så långt) vågar inte sluta röra på mig för jag vet att det blir värre, men 21 kvm kan man inte röra sig så mycket på så jag har gjort mitt bästa. Duschen gjorde allt värre och nu är jag mest bara arg och irriterad, livet är inte bra.

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

Jag var duktig idag, jag klev upp klockan halv åtta och var på skolan klockan åtta, precis när hemtentan lades upp. Nu har jag suttit här och är redan på fråga nummer 3, man skulle tydligen ha 17 poäng för att klara den och max är 35. Vilket gör att det kanske går att klara denna tenta iaf, nog för att paragrafer och lagrum inte riktigt är min grej eftersom vi aldrig har fått lära oss hur man gör, men jag tar mig framåt.
Sitter iaf på ub och skriver denna tenta, med en påse godis, en termos kaffe med mjölk och två soygurt från gogreen, samtidigt som jag lyssnar på två andra som pratar om mättade fetter och en massa näringslära, egentligen vill jag hellre hjälpa dem men det går ju inte.

Det blir begravning nästa helg, Fredriks farmor ska begravas och det fanns en vilja att jag skulle vara med som ett stöd, och eftersom jag inte behöver betala något (läs jag är luspank) så ska jag självklart följa med. Ikväll är det trerätters som jag ska laga hemma hos Freddan och imorgon bjuds det på droskan av mamma, undra hur fan det här ska gå!

Jag ska tydligen bli lite mer ego, en till bild!

Ja, jag vill bara börja med att säga att min rubrik är inget jag tycker, men det var något smart som var skrivet på en tavla i matsalen där vi brukar ha seminarium. Det var väl någon som hade lust att skriva lite fina meningar som ska ge en lite kämparglöd i vardagen. Men jag vet inte riktigt om jag tycker så om den här.

Just nu lever mina öron sitt egna liv, ibland så dunkar det hela tiden, eller så får jag lock lite nu och då eller så tjuter det och jag blir GALEN. Ville bara säga det, åt alla som inte läser den här bloggen.

Nog om det, The School, en tenta kvar sen är jag klar Hem och konsumentkunskapslärare, även fast jag har en jävla dugga kvar sen ettan som jag inte ens har gjort, okej om man har omtenta eller så men jag har inte ens gjort något så jag har knappt en aning om vad den handlar om. Men det löser sig, iof måste jag också rätta till den där jävla rapporten men det tar nog inte så lång tid. Men sen är jag redo för att läsa överkurs i Hem och konsumentkunskap vilket ska bli intressant, den här gången handlar det om kroppen och sambolagar osv.

Nu ska jag iaf ta mig en sväng till sängen och läsa lite i Elsas mode innan det blir kaffedags, efter det tränar jag nog och sen ska jag tamefan inta sängläge och inte röra mig.

Såg Lesra i lördags, Petra gjorde en läcker frilla på mig, nog för att jag själv inte riktigt var så övertygad så blev jag det efter alla kommentarer på krogen. Bjuder på en bild!

Jag överlever detta för att ni finns. Tack.

Skriver just nu på min rapport och det är hemskt.

Jag vill bara hem hem hem hem hem. Jag behöver komma hem så att jag får röra på mig, träna osv. Jag vågar inte gå ut på promenad i Skåne, för jag är rädd att jag aldrig hittar tillbaka igen, Skåne är ganska läskigt, det finns ingen snö och alla hus har ett mellanrum på 0,5 meter och har inte röda väggar med vita knutar. 10 minus här känns som 2o minus hemma, det är helt stört.

Jaja, nu ska jag nog försöka skriva en halv sida till.

Puss

Shout Out Louds - Fall Hard

Jag säger bara en sak. Man lär sig av sina misstag, och nu har jag snart lärt mig tusen gånger genom misstag och snart vill jag inte lära mig mer. Jag skulle ha stannat, eller iaf åkt hem men är man dum så är man.

Jag vill ha på mig min sjukt snygga lilla svarta klänning med snygga strumpbyxor och klackar, glitter i ansiktet och bara vara snygg, dricka alkohol och fira in det nya året med mina älskade vänner. Men istället så skulle jag vara snäll och "ge" lite men då slutar dagen i tusen tårar och hat ifrån alla håll, eller ja, hat och hat det är nog bara jag ser det som hat. Klockan är halv elva på nyårsafton om 1,5 timme så är det ett nytt år. Året då jag har tänkt att satsa på mig, jag ska bli hel och jag ska bli frisk. Det vore ju kul om man kunde fira in det på ett bra sätt också, men istället sitter jag i en stuga i Skåne (har ingen aning om vart, men jag vet att jag inte är långt ifrån Helsingborg) tårarna känns i ögonen och jag har svårt att lita på folk. Varför är nog det enda jag har tänkt idag. Men nu tänker jag endast tänka på mig själv tills jag är hemma i Umeå igen, imorgon tänker jag ligga i sängen tills jag får ont sen ska jag kliva upp och skriva min rapport.

Happy fucking new year my friends.

ps. vattnet i skåne smakar inte så speciellt bra!

puss

-