Jag vet inte vad som händer, men helt plötsligt så klarar jag inte av träning två dagar i rad. Förstår inte vad som har hänt, men kroppen skriker av olycka och ber om att få slappna av, men jag vägrar låta den slappna av. Nu kan jag inte göra mer än att längta till den 7 augusti då jag äntligen kan försöka slappna av.


Denna känsla av misslyckande och dåligt samvete is killing me.

Imorgon ännu mer jobb, min kropp är redan död och jag har ingen aning om hur jag ska klara av fyra h-vetes dagar till, men imorgon är det bara 1,5 vecka kvar, sen är det slut på lidandet (hoppas jag, det kan ju lika gärna vara något annat som tär på min kropp).

Kvällen imorgon innebär ett försök av att inte göra något förutom att sitta i en soffa :D Hoppas att jag lyckas!

Looptroop - The Struggle Continues

Speciellt mitt internet.

Men även dagarna, sjukt sega. Imorgon är det måndag igen, vilket innebär jobb och jag är absolut inte intresserad över att jobba och just nu vill jag inte ens tänka på hur denna vecka kommer att bli, försöker säga om och om igen att det bara är två veckor kvar nu. Men hell vad det inte går bra, jag önskade att det var noll veckor kvar och att jag satt i Falun med min Fredrik men det gör jag inte. Men om två veckor gör jag det, snart....... snart......

Bakade lefsor idag, väldigt intressant, väldigt enkelt och sjukt gott. Men man kan inte äta många, man blir sjukt illamående av dem.

Nu då? Jo jag lyssnar på Lars Eriksson och tvättar sängkläder till både mig och min älskling, men min älskling vägrar höra av sig, så jag funderar på att avbryta hans tvätt och slänga de i ett hörn hemma hos honom så att de möglar och luktar äckligt när han kommer hem. Näe, så taskig kan jag inte vara. Eller ja, vem vet.


Ska fortsätta lyssna på Lars Eriksson, det var ändå inte något värt på tv, eller ska jag kanske se på den där filmen "go go girl" eller vad den hette, som handlade om en tjej som har juridikutbildning men vill satsa på skådespelarkarriär och hennes föräldrar blir arga på henne.... Ganska klassiskt om jag får uttrycka mig själv.

Jag hoppas att du inte dödade någon fisk när du fiskade idag.

Puss

Lars Eriksson - If I was king today

Jag åt det där jag egentligen inte får äta (för mig själv) Men det såg så gott ut och så frestande. Men nu får jag betala, fan.

Biljetterna är bokade till nästa helg, så Fredrik kommer hit :) Var på besök hon Tina och Conny ikväll, det var oerhört trevligt, men det roligaste av allt var nog att de hade förlovat sig :) Ska fortsätta umgås med dem imorgon, om jag har tur och mitt tänkande tillåter mig så blir det en och en annan öl med Jocke. Men först måste jag träna. Jag måste träna.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH

Fy faaan vad jag hatar det här!

Det gör ont i magen, det gör ont i själen. Jag är less så extremt less på alla mina tankar som bara finns där. Jag kan inte fokusera på problemet, det försvinner någonstans i dimman och jag orkar inte tänka eller göra något för att det ska gå bättre, vissa stunder ger jag mig fan på att fixa allt. Men strax där efter är jag tillbaka i mitt gamla mönster och tänker inte på något. Tills jag sedan blir påmind igen och ja, så fungerar det.

Det känns som att jag har för mycket att tänka på, jobb, skola, pojkvän, framtid, fylla upp den tomma tiden jag inte vill vara utan att göra. Bland allt det där försvinner det största problemet jag har. På något sätt måste jag lösa det här nu, för det håller inte längre. Jag kan inte stå och stampa på en och samma plats, då kan jag lika gärna säga upp min behandling och fortsätta som förut, vad ger det mig att få hjälp när jag inte använder hjälpen och lyssnar på vad de säger och tar åt mig det, istället för att glömma bort mig. Sure det är drygt som fan att skriva matdagbok, men jag kanske måste göra det för min egen skull, allt är egentligen för min egen skull. Ingen annans.


Nu ska jag tamefan göra mig kvällsfika!

mjaum...

Jag gillar inte riktigt det här, jag sitter mest och lyssnar på neverstore och inser att de skriver mest låtar som handlar om olycklig kärlek. Jag vet inte om jag kan kalla min kärlek för olycklig precis eftersom att min kärlek gör mig oerhört lycklig samtidigt som den kör ner mig eftersom jag saknar honom enormt. Men den där saknaden lär ju gå över om tre veckor, så jag kanske borde passa på istället.

Jag har iaf insett att jag har ett problem som måste lösas, eller ja jag har ett antal tusen problem som ska lösas. Men det här är något som är fruktansvärt jobbigt och svårt, bara den där tanken om att vara ensam ett visst antal timmar, att komma hem från jobbet och inte träffa en människa, bara vara med mig själv, att en helg inte behöva se någon utan endast vara ensam. Det är som omöjligt för mig, jag skulle aldrig klara av det redan en tisdag börjar jag leta planer på hur jag ska göra för att slippa vara ensam. Jag har blivit betydligt mycket bättre på att vara ensam om man tänker tillbaka på hur det var förr, men ja det är fortfarande inte bra än.

Nu ska jag väl äta och sedan gå och hämta de där sakerna som är kvar hos Fredrik så att jag får det bortgjort och så att jag slipper gå dit igen, det är tungt att vara hos honom när han är 60 mil härifrån, det gör ju tom ont i hjärtat när jag är och städar tvättstugorna hos honom :P Sen går jag vidare till Becca, henne har jag inte sett på månader.

Det ser ut som att jag åker till Falun den 7 aug!

Neverstore - On your side

Puss

Jag saknar dig redan, du har varit borta ifrån mig nu i nio timmar, och ett antal mer timmar kommer det att bli. Vi ses den åttonde augusti, om vi inte blir stenrika så att vi kan ses den 31 juli. Men det lär väl aldrig hända.

Jag vill att det ska bli höst, helst nu. Jag vill att skolan ska börja så att man kan få leva ett normalt liv, men jag vet att jag kommer klaga när skolan börjar och längta tillbaka till jobbet.

Helgen var iaf den bästa helg jag har upplevt på väldigt länge, kanske den bästa helgen på året. Så sjukt bra har jag nog aldrig mått, det gav mig så mycket.

Winnerbäck den 26/11.

Jag vill inte ha det så här. När ska jag få det som jag vill ha det?


Neverstore - Waiting

Jag gillar inte mat. Om man ändå hade klarat sig utan att äta mat, då hade mitt liv varit perfekt.
Nu mår jag dåligt bara jag ser mat, ett stort problem som jag måste lösa ganska snart, ganska snabbt!

Imorgon är det fredag...... En sjukt lång jobbig förbannad arbetsdag som lokalvårdare väntar, men när den sjukt långa jobbiga förbannade arbetsdagen är slut, DÅ FÅR JAG KRAMA FREDRIK!

bra helg.

Puss

Melody Club - Girls Don't always wanna have fun

Nu är nästan sparkontot tömt 2.92 kr finns kvar där, resten styrde sig till Fredrik som sedan ska styras till Hans pappas konto, mest bara för att han ska ta sig hit på fredag. Inte så länge kvar nu, bara fyra dagar sen är han här.

Annars då? Jo jag blir less på mig själv, för att jag aldrig kan sluta se mig själv som fet, varför? Jag vill bara kunna ja, acceptera mig själv. Men det är då så sjukt jävla svårt!

Har jobbat idag och ska jobba hela veckan, jobbar alltså 3 veckor till och jag är nästan redan död, nä kanske inte död, men jag börjar falla in i Städrutiner jag beter mig och lever exakt det liv jag levde när jag jobbade åt Umiren. Det är lite läskigt faktiskt kan jag erkänna, jag pratade med en på kontoret idag om att jag gärna skulle vilja ha ett fast ställe där jag får städa varje vecka och hova in lite extra cash så att jag kan köpa ännu mera kläder :P eller inte, spara är nog en bra idé.


Jag har blivit bestulen på mat, tro det eller ej men det var sjukt mycket mat och nu är jag mest förbannad och vet inte vad jag ska ta mig till. Men jag ska inte anklaga någon, jag kanske har slarvat bort en icapåse med mat, speciellt när jag är i min sits och verkligen behöver mat samt att jag äger exakt inget i penga väg.

Nu ni, nu jävlar ska jag träna, det blir bodybalance sen 20 minuter på rullbandet =)

Puss

Tegan and Sara - The Con

FUCK IT.

Fan vad jag är less, jag är så less att jag har slutat bry mig. Hoppas att jag finner lyckan i det här, jag fick då lite stöd i går "Vad stolt jag är över dig, att du äntligen klarade av att berätta för dina föräldrar" Jajajajajaja............ jag var väl jätteduktig, men wtf jag har annat att tänka på just nu, fuck this and fuck that. Men efter en timme och 20 minuter så fick hon mig att inse en annan sak. "Sluta tänk på allt annat, tänk på dig själv, glöm inte bort att det du har är ett viktigt problem som du måste ta dig ur, det gör du inte genom att glömma bort problemet och fokusera på annat och tro att det löser sig själv" Sure, hon sa något viktigt så det är väl precis vad jag har tänkt mig att försöka nu. Fuck allt och alla nu ska jag fan bli frisk! Tankarna försvinner väl aldrig, men jag ska väl försöka kunna klara av att äta som en normal person. Inte ett mål om dagen vilket jag anser vara väldigt normalt. Men det är inte normalt. "skilj på förnuft och känsla" Jätteenkelt, jag menar det väldigt jätteenkelt. Men vem sa att det här skulle bli enkelt?

Igår var jag iaf sjukt lycklig efter det där samtalet på Freja, jag kände mig levande och jag sket i tamefan allt som heter problem, drack faktiskt öl för första gången på evigheter (ja, en månad men ja) jag blev full på absolut inget, min kropp tål inte ett skit längre. Vi röjde precis som vi gjorde förrut, jag oskar och pimpim. Målet är som alltid att göra alla andra förbannade på dansgolvet så att vi tillslut har det helt för oss själva, och nog fan lyckades vi. Thomas arbetskamrat kläckte tydligen kommentaren "Ja, det är ju tur att de är glad när de är sådär full" Jag fick även en kram av Umeås Hetaste trummis. Tacka faaan för det.


Tack Karin för den otroligt fina skinnpajen jag fick av dig i födelsedagspresent! Extra puss till dig.

Nu blire city. No more alkohol for me.

Hej

Snoop Dogg - Lay Low

Livet är inte lätt alla gånger.

Det här kommer bli en kväll som ingen kommer glömma, absolut ingen i min familj. För nu släpper jag allt, jag orkar inte hålla något hemligt längre. Jag får se hur det går, jag gråter nu det är nog ganska normalt.

Direkt efter det så måste jag ta itu med det andra problemet, han den där kärleken som har tappat all lust. Jag vill inte förlora honom för en skit sak, om man bara kunde gå in i andras huvud och försöka ändra vad de tänker, men tyvärr så är det svårt.

Året 2009 är inte mitt år, men jag lär mig nog oerhört mycket av det.


Skjut mig!

Sofia Karlsson - Flickan och Kråkan

Helt sjukt.

Jag satt och läste lite blogginlägg som jag har skrivit och att jag peppade mig själv med "det kan aldrig bli mer, det blir bara mindre och mindre" FY FAN VAD JAG HADE FEL! för nog har det blivit mer.

Dessutom gick jag in på statcounter idag, and guess what. Jag hade betydligt mycket mer läsare än vad jag trodde.. Dock är jag inte uppe i Blondinbella nivå, men nästan!

Aja, jag är med i en tävling.. Glömde länka till http://apieceofsisters.blogg.se/, så jag gör det mer än gärna!

Vaknade i morse och min röst var väck. Den fanns inte, jag kunde inte prata. Blev tvungen att sjukanmäla mig idag också, det suger. Jag som trodde att jag kunde jobba, om jag ändå har ett jobb och har chansen till pengarna och jag inte kan vara med Fredrik när jag inte jobbar så vill jag jobba. Dessutom suger det att vara sjuk. Nu har rösten börjat komma tillbaka igen, men jag mår fan inte bra alls. Petra ska få ställa upp som färdtjänst så att jag kan handla lite mat, regnet öser ner över mig och jag är inte nöjd!


Dessutom vill jag ha min Pojkvän hos mig, det dödar mig sakta men säkert och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vet inte om jag kan dölja så länge till, jag hatar mest bara allt just nu. Men jag ska försöka se positivt, något kanske lyfter upp mig snart, jag vet inte vad. Men säkert något..

Snälla umgås med mig..!!

Den där kärleken var inte så snäll, inte så snäll alls. Han flyttar inte upp hit nästa helg, han kommer inte ens upp. Det tog, det sårade och nu är jag en zombie som drar fötterna efter mig och försöker hitta något som ska göra mig glad. Men det är svårt, så svårt, för jag känner mig så fruktansvärt ensam och jag hatar mitt jobb som jag bara vill säga upp mig ifrån varje dag för att jag mår så fruktansvärt dåligt. Tänk om jag kunde säga upp mig och tänk om jag kunde åka ner till Falun, men det går inte.. Jag kan säga upp mig, men efter helgens bravader har jag inte en lust någonstans att åka till Falun, visst jag skulle ha gjort det om inte kärleken bodde hemma.. Men nu bor han hemma och jag sätter inte min fot där än på ett bra tag. Så då kan jag lika gärna jobba så att jag kan fördriva dagar, men jag mår nog trots allt bättre av att fördriva dagar framför datorn eller tvn än att gå omkring och vara less på allt.

Varför? Jag saknar ju honom och tiden går så sakta, jag har ingen aning om vad jag ska göra och jag är livrädd, rädd för att något har förändrats rädd för att jag inte vet vad som kommer hända. Jag vill få det bortgjort så att jag kan få känna ett lugn och slippa denna oro. Men nej, det går inte.. Jag ska plågas, och tamefan jag ska klara av det den här gången! Det har då inte börjat bra, det har börjat med gnäll. Jag vill nog gå i säng nu kännns det som, min hals dödar mig fortfarande och inget blir bättre.

Jag hatar distansförhållande och jag hatar att min kärlek måste bo i Falun...... Jag vet inget längre, det här förstör.

Jag har tom funderat på att börja lyssna på KENT! Ja, jag menar det. Jag är så sjukt less på att det alltid ska gå åt h-vete och nu måste jag börja hitta något nytt att lyssna på när man är i dessa cp perioder som mer eller mindre har tagit över mitt liv det senaste halvåret.


fuck it.

Jeff Buckley - Hallelujah

Den där kärleken är i Skåne och söker efter sommarstugor återigen, den här gången är jag lite mer lycklig eftersom de söker en stuga i närheten av Helsingborg. Men jag är lite mindre lycklig över att jag saknar den där kärleken lite för mycket just nu, jag tror dock att det beror på att jag har varit sjuk sedan i onsdags, vilket har gjort mig totalt jättesårbar. Jag sov exakt inget i natt, det som stör mig mest är att så fort jag får en sömnlös natt så kommer de där känslorna som fanns där förut, den där perioden då jag aldrig sov mer än tre timmar per natt i över ett halvår den ständiga paniken över att inte sova. Nu har jag mina sömnpiller men jag visste att jag inte kunde ta dem för då skulle jag inte vakna och kunna ringa in till kontoret för att sjukanmäla mig ännu en gång. Jag lyckades somna vid sextiden efter jag hade ringt till kontoret, lagomt less när Fredrik ringer och väcker mig och frågade om jag sover......

Idag blir jag Hundvakt for real, ska bo hos Camilla den närmsta veckan och ta hand om deras Hund, det ska bli en spännande resa, jag har inte riktigt förberett mig på något och tar allt som det kommer. Men jag vet då att det ska bli förbannat skönt att inte känna sig ensam hela tiden :)
Men desto mindre roligt är att alla ringer och vill ha med mig på spektakel den här helgen, fest hit och fest dit. Men med hunden blir det lite svårare, känner inte riktigt för att lämna den ensam de första dagarna precis. Men det ska nog lösa sig på något sätt och vis.

En sämre sak är att jobbet som sagt, fy faaaaaaaaan vad jobbigt det är att kliva upp klockan halv sex på morgonen, inte nöjd. Jag tackar bara för att jag har 3.5 år kvar på min utbildning så jag kan njuta lite till av att styra upp mina egna tider. Fasiken så bortskämd man har blivit av plugg, kliva upp tidigt och vara aktiv i 8 timmar är inte smärtfritt längre. Men min nya kollega säger hela tiden att "man vänjer sig tillslut" Jag hoppas att jag hinner vänja mig innan dessa fem veckor är över, annars lär jag dö.

En trevlighet är att Fredrik kommer hem nästa helg, och det bästa är att han åker inte tillbaka till Falun på måndagen, utan han stannar, jag vet inte hur länge men han stannar då ett bra tag vilket gör mig väldigt lycklig! Om han köper en sommarstuga nu så lär jag inte se skymten av honom förns jag kan åka ner till Skåne.

Men sjukt vad jag babblar på, jag borde börja städa upp här och försöka komma på hur jag ska lägga upp dagen. Peace!


Bad Religion - Punk Rock Song