Det gör ont i magen, det gör ont i själen. Jag är less så extremt less på alla mina tankar som bara finns där. Jag kan inte fokusera på problemet, det försvinner någonstans i dimman och jag orkar inte tänka eller göra något för att det ska gå bättre, vissa stunder ger jag mig fan på att fixa allt. Men strax där efter är jag tillbaka i mitt gamla mönster och tänker inte på något. Tills jag sedan blir påmind igen och ja, så fungerar det.

Det känns som att jag har för mycket att tänka på, jobb, skola, pojkvän, framtid, fylla upp den tomma tiden jag inte vill vara utan att göra. Bland allt det där försvinner det största problemet jag har. På något sätt måste jag lösa det här nu, för det håller inte längre. Jag kan inte stå och stampa på en och samma plats, då kan jag lika gärna säga upp min behandling och fortsätta som förut, vad ger det mig att få hjälp när jag inte använder hjälpen och lyssnar på vad de säger och tar åt mig det, istället för att glömma bort mig. Sure det är drygt som fan att skriva matdagbok, men jag kanske måste göra det för min egen skull, allt är egentligen för min egen skull. Ingen annans.


Nu ska jag tamefan göra mig kvällsfika!