hej världen som har valt att följa min meningslösa blogg.

Mitt förra inlägg var ett drygt inlägg, händelsen i sig var också jävligt fittdryg (jag vet, det ordet finns nog endast i mitt huvud, fast vem vet det kanske finns också). Den dryga släktingen som sa så (en viss människa försöker intala mig att han skämtade, men det är svårt att tro). Jag bet då ihop och tog mitt pick och pack och drog ut på skotern med min farsa, vi åkte långt solen sken och livet blev lite lättare. Snackade även sjukt mycket med min kusin som jag knappt känner, han är ändå rätt så trevlig ganska nice att jag upptäcker det efter 22 år.

Jag kämpar vidare, även fast jag inte vet vad jag känner längre, kan inte sätta ord på de elaka känslorna, trots att jag är veligare än veligast (jag har alltid varit velig men nu är det mastodont mycket). Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med mig själv, fortsätta plugga eller inte? byta program eller inte? leka död i en vecka eller inte? Gå in i en tunnel och göra allt som ska utan att ens känna efter (jag är kvinna så det sista alternativet känns omöjligt). Sjukt mycket paranteser blev det i detta inlägg.

Jag älskar min nya dator, fast jag kämpar like a idiot för att kunna skriva ä utan att trycka på enter i stället, rätt så irriterande. Jag kunde inte ha gett mig en bättre belöning än denna nya fina söta vackra lilla mini sak.

Nu ska jag försöka få i mig mer mat, även fast jag har ätit middag så ska jag fika, för det blev ju kasst idag.

Prutt

Timbuktu - Jag vill bara