everyone I know goes away in the end

Det är ganska sant, för på något jävla sjukt vis så finns de bara där när det duger för dem. Aldrig när man mår sämst, då blir man alltid lämnad ensam i ett hörn.

jag vet inte, men jag är inte så sjukt peppad på livet just nu, jag var det förra veckan och i helgen men just i dag fick jag mig en spark i arslet som bevis på att jag inte är så fruktansvärt peppad. Det kan bero på att jag är bakis och har mer ont i kroppen så att det lutar mer mot en förkylning än bakfylla.

Imorgon är det praktik som gäller, jag ska vara i Sävar under en månad, känns inte heller så peppande. Jag är mest less på allt som har med skolan och göra, hoppas på att jag får det där jobbet och att det blir sommar så att jag slipper känna stress över att saker ska lämnas in den tiden och göras innan den dagen. Jag är för trött för det här.

And it's all over now, Baby Blue.

0 Lämna dina tankar: