Att det inte var bra visste jag. Men att det skulle vara väldigt allvarligt hade jag ingen aning om.
Hur blev det så här? När blev det så här?

Vad behöver jag? Det jag tror eller tror jag bara? Jag kanske inte behöver det där som jag hela tiden intalar mig i att det är räddningen... Det är nog inte räddningen, jag måste inse att den räddningen aldrig kommer att ske. Jag måste hitta en ny räddning, för nu är jag inte den personen som jag var längre.

Jag vill bara ringa någon, jag vet vem jag vill ringa, den personen som jag alltid har ringt, kan inte ringa dit längre. Det går inte. Men jag vill.

Jag ska snart gå till Iksu och köra beachvolley med min söta snälla Frida jag hoppas att det får mina tankar på andra ställen, för nu är jag mest förstörd, det var jobbigt att höra det jag fick höra. Vi var på punch out i går, det var rätt så roligt men kroppen dog, har träningsvärk idag, men det beror nog på att jag sprang 6 km efter passet också.. Idiotiskt..

Nu ska jag vila. Puss

Hole - Malibu