Det slutar aldrig smärta.

Jag vet inte varför, men det är svårt att förlora dig.
Men det som är mest svårt är att vänner inte orkar med mig, jag vet inte vad jag ska göra. Jag ber om förlåtelse om jag är jobbig och man blir less på mig. Men förstå mig, dessa känslor har jag aldrig känt förut, det är en outhärdlig smärta som aldrig vill försvinna. Jag tar mig framåt och det går bättre varje dag. Jag gråter inte jämt, men har svårt för att sova och äta.

Jag insåg i natt. Jag tog ett beslut. Det beslutet gör ont, så det börjar nog om igen. Men sen kanske det försvinner för alltid.

Förlåt om jag är dryg, förlåt om jag är jobbig. Men det gör bara så ont.