Snälla umgås med mig..!!

Den där kärleken var inte så snäll, inte så snäll alls. Han flyttar inte upp hit nästa helg, han kommer inte ens upp. Det tog, det sårade och nu är jag en zombie som drar fötterna efter mig och försöker hitta något som ska göra mig glad. Men det är svårt, så svårt, för jag känner mig så fruktansvärt ensam och jag hatar mitt jobb som jag bara vill säga upp mig ifrån varje dag för att jag mår så fruktansvärt dåligt. Tänk om jag kunde säga upp mig och tänk om jag kunde åka ner till Falun, men det går inte.. Jag kan säga upp mig, men efter helgens bravader har jag inte en lust någonstans att åka till Falun, visst jag skulle ha gjort det om inte kärleken bodde hemma.. Men nu bor han hemma och jag sätter inte min fot där än på ett bra tag. Så då kan jag lika gärna jobba så att jag kan fördriva dagar, men jag mår nog trots allt bättre av att fördriva dagar framför datorn eller tvn än att gå omkring och vara less på allt.

Varför? Jag saknar ju honom och tiden går så sakta, jag har ingen aning om vad jag ska göra och jag är livrädd, rädd för att något har förändrats rädd för att jag inte vet vad som kommer hända. Jag vill få det bortgjort så att jag kan få känna ett lugn och slippa denna oro. Men nej, det går inte.. Jag ska plågas, och tamefan jag ska klara av det den här gången! Det har då inte börjat bra, det har börjat med gnäll. Jag vill nog gå i säng nu kännns det som, min hals dödar mig fortfarande och inget blir bättre.

Jag hatar distansförhållande och jag hatar att min kärlek måste bo i Falun...... Jag vet inget längre, det här förstör.

Jag har tom funderat på att börja lyssna på KENT! Ja, jag menar det. Jag är så sjukt less på att det alltid ska gå åt h-vete och nu måste jag börja hitta något nytt att lyssna på när man är i dessa cp perioder som mer eller mindre har tagit över mitt liv det senaste halvåret.


fuck it.

Jeff Buckley - Hallelujah